- Startsida
- Kunskapsstyrning vård
- Verksamhetsutveckling
Verksamhetsutveckling
Målet med kunskapsstyrning och verksamhetsutveckling är att bästa tillgängliga kunskap ska finnas, tillämpas och omsättas i mötet mellan vårdens och socialtjänstens personal, patienter och brukare. Det ska finnas stöd för att göra rätt och det ska finnas förutsättningar för uppföljning, förnyelse och lärande.
Ny kunskap och nya förutsättningar i verksamheter och processer förändrar ständigt de behov som vår service ska möta. Frågor som ständigt är aktuella:
- Hur omsätter vi nya forsknings- och kunskapsrön i arbetet och i mötet mellan servicegivare och servicetagare och att det inte bara blir ett samtalsämne till kaffet?
- Hur bemöter vi personer med kognitiva eller språkliga utmaningar för att undvika förvirring och oro?
- Hur finner vi balans i mötena mellan vad som kan vara digitalt eller inte?
Det handlar om hur verksamhetsutveckling blir en del av vardagsarbetet, och ett kontinuerligt lärande och tillämpande av förbättringskunskap. För att förändringarna ska bli förbättringar behöver vi tillägna oss kompetenser som ökar förutsättningarna till lyckad verksamhetsutveckling. Vi behöver vara bra på hur vårdens och omsorgens system fungerar, hur vi fångar och mäter måluppfyllelse, vad förändringspsykologi säger om människors deltagande i förändringsarbete och att ha förmågan att leda det lärande som behövs för att förbättringsarbetet ska lyckas.
För att lyckas med förändringsarbete och åstadkomma hållbara förändringar krävs två typer av kunskap: professionell kunskap (den kunskap vi skaffade oss under vår studietid) och förbättringskunskap, som är ett eget kunskapsområde med egna teorier och praktiska tillämpningar. Tillsammans kan dessa kunskaper öka värdet för dem vården är till för: patienter, brukare och kunder.

Patientmedverkan och samskapande
En tredje komponent för lyckad verksamhetsutveckling är samskapande. I samskapandet är patientens och brukarens kunskap om sig själv lika viktig som vårdgivarens kunskap.
Patientens roll förändras från att vara mottagare av vård till att i större utsträckning vara medskapare.