3. Påverka behov och efterfrågan

De senaste årens utveckling mot en mer personcentrerad vård har medfört en ökad dialog med patienter och anhöriga och har lett till att bilden av behoven har nyanserats. För att möta patienters behov har det skapats nya lösningar. Till exempel finns utskrivningssköterskor som lotsar inneliggande patienter och anpassar utskrivningen utifrån individuella behov, koordineringssjuksköterskor som hjälper patienter med sammansatta behov inom cancervård och psykiatri och lösningar där primärvården har regelbundna ronder på sjukhusen för patienter med komplexa vårdbehov.

Det finns också en mängd lösningar som fokuserar på att förebygga vårdbehov genom hälsofrämjande insatser. Att ”arbeta uppströms” innebär att arbeta med faktorer som orsakar ett problem innan problemet har utvecklats.

Omställningen till nära vård

Individer med särskilt stora behov av samordnade planer finns överallt. Är tillstånden särskilt besvärliga finns dessutom ett behov av att återkommande ompröva planerna – de håller inte särskilt länge. Därför behöver alla planering av aktiviteter som ska utföras förutom matematiska beräkningar också färgas av de professionella omdömen som finns i verksamheten – vilka individer behöver vi ha särskild omsorg om och hur stort utrymme behöver vi skapa i form av beredskap för att hantera förändrade behov hos våra mest behövande?

Med inspiration från tjänstedesign kan en hel populations vårdbehov delas in i grupper. Ett arbete i London har presenterat en enkel och tydlig modell som delar in populationen i fyra grupper baserat på den genomsnittliga vårdkonsumtionen för att förutse och ta höjd för vårdbehov. I modellen presenteras också ett antal tydliga strategier för att förhindra det de kallar för en rekrytering till en högre behovsgrupp i onödan.

Modell för den genomsnittliga vårdkonsumtionen

• I botten av modellen finns ickebesökarna eller de som nästan aldrig hör av sig till vården. För att hålla dem där så länge som möjligt används arbetssätt som är livsstilspåverkande, hälsofrämjande och preventiva.
• Nästa nivå består av de sporadiska besökarna där riskbedömningar, riktade interventioner, motivationshöjande åtgärder och understödd egenvård gör stor nytta.
• Den tredje gruppen består av patienter med pågående sjukdom. För att behoven i denna grupp inte ska öka är standardiserad uppföljning och systematisk evidensbaserad vård viktiga inslag.
• Den fjärde och sista gruppen är i och för sig inte stor, men har behov som enligt undersökningen skapar upp till 18 gånger större vårdkonsumtion. Denna grupp kräver individuella behovs- och situationsanpassade lösningar där till exempel en fast vårdkontakt gör stor nytta.

I takt med att digitala lösningar vidareutvecklas uppstår nya möjligheter, till exempel att patienten kan ta ett större ansvar för sin egen vård och hälsa. Det är möjligt att erbjudas medicinska bedömningar, uppföljning och rådgivning via chatt, erbjudas vårdbesök genom digitala vårdformer där patient och vårdgivare är fysiskt åtskilda, boka sina tider själva samt ha tillgång till sin journal på nätet.

Många patienter med kroniska sjukdomar är intresserade av att följa sin egen sjukdomsutveckling genom självmonitorering. Flera reumatologiska mottagningar har slutat kalla patienter till uppföljningar och koncentrerar sig istället på att träffa de patienter som via en app signalerat en försämring eller utebliven förbättring. Ett annat bra exempel är en grupp hjärtsviktspatienter som med hjälp av en enkel läsplatta utan internetkoppling håller koll på sin vikt, andfåddhet och allmänna välbefinnande för att upptäcka försämringstillstånd så tidigt som möjligt. De hör av sig i bättre tid vilket å ena sidan lett till något fler telefonkontakter, men å andra sidan minskat sjukhusinläggningar och behovet av komplicerad eftervård.

Inom kunskapsområdet Systems dynamics eller systemdynamik beskrivs att i varje stabilt system finns ett förhållande mellan volymer och grad av komplexitet. Det som är vanligast förekommande (till exempel den vanligaste typen av förfrågningar) är sällan det mest komplicerade, men kräver en stor del av systemets resurser på grund av sin volym.

Mer komplexa frågor är inte lika vanliga, men kräver mycket resurser. För att få mer tid för de mer komplicerade fallen är en strategi att göra det enkla ännu enklare. Några exempel från

primärvården omfattar synkronisering av receptförnyelser för patienter med många sjukdomar, förkorta genomloppstiden på mottagningen för patienter med urinvägsinfektion eller tydliga rutiner för läkemedelsbehandling för att snabbt nå målblodtryck för patienter med högt blodtryck.

Sedan 2018 har Sveriges regioner ett gemensamt system för kunskapsstyrning. Genom att utveckla arbetssätt i brett samarbete ges förutsättningar för att skapa rätt vård och behandling för varje enskild individ. Genom ett systematiskt och kunskapsbaserat arbete förbättras också förutsättningarna för god och jämlik vård. Det blir lättare att analysera och följa upp resultaten, och det blir också lättare för politiker och verksamhetsledning att leda, utveckla och prioritera.

Kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

En del i kunskapsstyrningen är införandet av personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp för diagnoser och tillstånd. Vårdförloppen baseras på bästa tillgängliga kunskap om vård och behandling, med syftet att nå en mer välorganiserad och process utan onödiga väntetider i samband med utredning och behandling. På så sätt ska patienternas livskvalitet och nöjdhet med vården förbättras och vården bli mer jämlik och jämställd.

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp

Ändå kan det finnas variationer i arbetssätt. Variationerna identifieras lättast via analys av processmått eller genom samtal i en arbetsgrupp. Konceptet utgår från att det är möjligt att i en arbetsgrupp, utifrån bästa kända evidens, komma överens om och standardisera relevanta delar av de processer som löper genom verksamheten. Det är viktigt att rutinmässigt följa upp att alla följer överenskomna arbetssätt. Om arbetssätten inte efterföljs är det viktigt att ta reda på varför. Kanske känner inte alla till eller förstår dem? Kanske har man beslutat sig för omöjliga rutiner eller inte beaktat frågan om kompetens och bemanning? Kanske finns ännu bättre arbetssätt för omhändertagandet av patientens behov. Genom att göra överenskommelser av vad som ska göras och inte ska göras, kan man minska onödig efterfrågan.

Självskattningsformuläret innehåller frågor som tydligare ska visa utgångspunkten för den egna verksamheten och vilka förbättringsåtgärder som behövs, kopplat till strategin 3.

Självskattningsformulär strategi 3 – Påverka behov och efterfrågan (PDF) Pdf, 27 kB.

Om du vill veta mer

Lästips

Kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp

Vård som inte bör göras – följsamheten till nationella riktlinjer, Socialstyrelsen (PDF)

Hållbarhet i förbättrings- och utvecklingsarbete, Region Jönköpings l

Behovssegmentering - Beteenden och behov hos personer i kontakt med vården (PDF)

Vårdlogistik – en idéskrift om bättre service och effektivitet i vården, författare Lars Arvidsson, Margareta Strindhall och Göran Henriks (PDF)

Väntetider och patientflöden på akutmottagningar, Socialstyrelsen (PDF)

Vårdanalys VIP i vården?, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys

Vård och omsorg på distans: 24 praktiska exempel från Norden, Nordiskt samarbete

• Boken Värdeskapande vård: är vi så bra vi kan bli? – författare Jörgen Nordenström

Filmtips

Filmen var från början tänkt för internutbildning i samband med införandet av Journal via nätet.

Jeanette om journal via nätet, Region Norrbotten YouTube

Medarbetare från Region Jönköping berättar om hur primärvård och specialiserad vård börjat arbeta inom ramen för omställningen till nära vård.

Samverkan mellan primärvård och specialistvård